Nina överraskade mig med en resa till värmen över mellandagarna och nyår. Vi kryssade på Nilen, besökte en bunt gamla tempel och lite annat smått och gott, och lapade i oss solstrålar som värmde på huden. Det är svårt att beskriva så’na här resor, i annat än formen av en ren resdagbok och det blir ju ganska trist. Men jag ska börja med en kortfattad sådan ändå…

Vi landade i Hurghada och åkte buss till Luxor och bordade båten som vi skulle bo på i en vecka. Båten for iväg mot Aswan, och längs vägen stannade vi till i Kom Ombotemplet. I Aswan spenderade vi sedan två dagar med besök på Philaetemplet, Höga dammen, ofärdiga obelisken. Färden gick sedan tillbaka till Luxor, där vi under ett par dagar besökte Karnak, Luxortemplet, Habutemplet, Hatshepsuts dödstempel, Memnons stoder, samt givetvis Konungarnas dal. Sedan buss tillbaka till Hurghada och en flygresan tillbaka till snölösa icke-kylan. Vi hann också med några promenader på bakgator i Aswan och turiststråk här och var, och besök i diverse ”fabriker” (turistguidenamnet på vad som går ut på att valla turistfårskocken till ett ställe där de sedan får köpa massa skit.)

Den natur vi fick se i Egypten, är i brist på bättre ord, stor. Det är enorma vidder med öken, det är det blåa bandet Nilen kantat av lite grönt, vid horisonten de skarpa siluetterna av berg, och överallt rester från en avancerad civilisation som uppstod ungefär samtidigt som vi i Sverige staplade fyra stenar på varandra och kände oss nöjde med bedriften.

Annat sätt att få känsla för hur lång historia landet har, får man i Luxortemplet. Inte bara är det en tempelruin från faraonerna, utan kristna har varit där och byggt om en del av det det till en kyrka som de använt ett tag, och ovanpå templet (eftersom det länge var täckt av avlagringar från Nilens alla översvämningar och därmed bortglömt), har man byggt en moské. Templet har alltså använts av den gamla religionen, den nya världsreligionen, hunnit glömmas bort, utökats med ytterligare en världsreligion, och till slut återupptäckts!

Att se templen med alla dekorationer är otroligt roligt, även om man blir mättad rätt snabbt. Det är också, som alltid, roligt att känna på en annorlunda kultur och träffa människor som lever på ett sätt som är väldigt främmande för oss (och vice versa, med all säkerhet).

Har slängt in några få bilder här. Nina har också skrivit lite kort om resan och postat ytterligare några  bilder.

ps. Jag skulle vilja skriva massor mer, en kommentar till varenda en av de flera hundra bilder vi tagit. Men det är svårt, det är så mycket, så blir ni intresserade kolla gärna vidare på wikipedia (svenska är rätt innehållsfattig, kolla vidare på engelskspråkiga) eller för den delen skriv och be mig om en privat fotostund. =)

Nu blir det juldags. Det kommer innebära ytterligare tisdagar som man nog kan misstänka blir avsteg från rottisdagsplanen. Back on track igen nästa år.

Ingredienser (3-4 port)

• 800-1000 gr blandade rotfrukter, tex: kålrot, morot, palsternacka, rotselleri etc
• 2 msk smör
• 3 msk honung
• 1 buljongtärning
• 1½ dl vatten
• 1½ dl vispgrädde
• 1½ krm svartpeppar
• 1 tsk torkade örtkryddor (typ rosmarin, dragon osv)

Tillagning

Tärna rotfrukterna till små bitar (tänk på att hårdare/mindre porösa rotfrukter kräver lite mindre bitar för att tillagas lika fort som övriga – ganska viktigt i det här receptet). Bryn bitarna i blandning av smöret och honungen. Peppra och smula över buljongtärningen och häll sedan på vattnet. Koka på svag värme under lock, ca 5-10 min. Ta av locket och koka kraftigt så buljongen dunstar. Tillsätt grädde och kryddor, och låt det koka ihop. Kommer själv att servera det med baguetter, men det går givetvis lika bra med selleri.

Jag tror att valberedarhatten är en som kommer passa bra på mig. Möjligen har jag varit lite för mycket ”ur” organisationen de senare åren (jämfört med tidigare då jag hade ett otroligt nätverk inom hobbyn och förbundet). Å andra sidan har jag ett track record som är rätt bra. Till exempel står jag (säkerligen i gott sällskap) bakom nomineringar och pepp av dem som varit förbundsordförande sedan 2005, och jag har varit aktiv i att dra in och få med väldigt många personer i organisationen. Blir spännande att påbörja det här uppdraget och vara med om att ta fram framtida styrelseförslag. Och för den delen, att arbeta med valberedningens arbetssätt – något som jag inte varit helt okritisk till framöver.

Till honom: 7 olika spel.
Flera av spelen finns för olika plattformar, ps3, xbox, pc. Totalt finns det 15 alternativ.
Spelen: Skyrim (rollspel), Modern Warfare 3 (skjuta), Fifa 12 (sport), Forza motorsport 4 (go figure), NHL 12 (sport), Battlefield 3 (skjuta), Need for speed: the run (”underground world of illicit, high stakes racing”).

Till henne: 7 olika spel.
Inte lika många finns för olika plattformar (totalt 11 alternativ), och framför allt saknas PC med undantag för the sims (ett lysande spel, för övrigt).
Spelen: The sims 3 (sims, svårt att förklara bättre), Just dance (musikspel/dansa framför skärmen), Just dance 2 (musikspel/dansa framför skärmen), Just dance 3 (musikspel/dansa framför skärmen), Zumba fitness (dansträning framför skärmen), Zumba fitness kinect (same same), Dance central 2 (dans), Wii fit plus (träning).

I jul förväntas jag sitta i soffan och skjuta folk, ”sporta” genom att äta chips och trycka på knappar, och eventuellt köra lite quests där jag yxar ihjäl folk och jagar drakar. Självklart skaffar jag in en spelkonsol till (såvida jag inte kör på PC:n) så att Nina kan få danca och träna lite framför mig, jag vill ju vila  ögonen då och då och titta på något vackert. Tröttnar hon får hon väl ta en tur till PC:n och köra lite sims innan hon drar av nästa danspass. Trevligt.

Ingredienser (4 port)

• ca 8 potatisar
• 25 gram smör
• salt, peppar

Annars känns mötet väldigt mycket som .. tja.. Sveroks riksmöte. Det är mycket nytt folk här som alltid, och det är mycket diskussioner om saker som jag nog tycker inte förtjänar full så mycket fokus när man tänker på vad som inte får så mycket tid. Jag tror inte att det enbart handlar om att de frågorna är färdigdiskuterade, utan även om att vissa frågor är så mycket mer tillgängliga. Det är i så fall något som vi behöver vidaretutveckla mötesmodellen för att kunna hantera.

Blir intressant att se hur plenumdiskussionerna som ska ta vid snart utvecklar sig. En nyhet är att ombuden har fått tio klisterlappar att placera vid de olika motioner som ska tas upp, och dessa ”duttar” kommer sedan räknas samman och den tid vi har avsatt omfördelas mellan punkterna i samma proportioner som duttarna har. Inte en ny modell, men ny för Sverok.

Chokladkalender

I lågstadiet lärde jag mig en sång, eller snarare en kort ramsa, som gick ut på att vi skulle lära oss årets månader. Av någon anledning har den satt sig, jag kan fortfarande nynna på den. I den fick jag lära mig att december ”är grå”. Well… så inte i år. Just nu är här 10 grader, gräsmattorna är så gröna att färgen kommer vara slut innan nästa sommar kommer, och de är fyllda av blommor.

Sommaren till trots har jag nu påbörjat min punkt 3 på 101-listan: ”följa” en chokladkalender. Stackars mig ska behöva äta en liten chokladbit en gång om dagen hela månaden ut. En från början inte så god bit som med tiden kommer smaka allt mer damm. Gött! Eftersom jag kommer åka runt en del nu i december, blir det till att släpa med kalendern vilket kan bli nog så knepigt med tanke på att hälften av luckorna redan håller på att gå upp trots att den legat undangömd i ett skåp sedan jag köpte den.

Dagens bit var en sko. Den smakade inte så gott. Inför julafton brukade vi i familjen ställa fram skor på öppna spisen när vi firade hemma hos morfar och mormor, och traditionen är kvar även om det inte finns någon spis att sätta dem på i lägenheten. Skorna blev sedan över natten, av tomtenissarna givetvis, fyllda med godis. Ett lysande sätt att starta en jul på; en dag som annars kan bli ganska lång och fylld av väntan för ungarna – inte minst eftersom vi brukar dela ut julklapparna först sent, efter middagen (med undantag för ett paket mitt på dagen/eftermiddagen, som tomten själv minsann kommer och lämnar över!)

Ingredienser (4 portioner)

• 5 st rödbetor
• 1 st stor gul lök
• 1 st morot
• 8 dl vatten
• 1 st grönsaksbuljongtärning
• 2 st lagerblad
• Salt, peppar, vinäger
• 0,5-1 msg olja
• 4 msk gräddfil
• persilja

Ganon/Ganondorf

I spelet tar du rollen som Link, ett barn som bor i en liten by i en förtrollad skog. Äventyret börjar med att du vaknar upp ur en mardröm och har fått reda på att skogens ”skyddshelgon” har fått en förbannelse lagt på sig. Snart blir du utskickad i stora världen, och indragen i storpolitiken. Du ska rädda kungadömet, genom att rädda princessan Zelda från den onda elakingen till dumming: Ganondorf/Ganon. Bara en så’n sak som att han heter Ganondorf först och sedan när han blir besegrad byter namn till Ganon och blir ett monster, visar tydligt hur jätteelak han är och hur viktigt det är att barnet Link dödar honom!

Nåja. Ocarina of Time är i princip ett pussel- och problemlösarspel, i lite annorlunda tappning än vanliga så’na. Du knallar runt på kartan, får lite olika uppdrag och får ständigt tips om hur du kan lösa dem eller vad som är nästa steg. (Jag blandar nog ihop det här lite, det var nog spelet som gav dem, men det var nog Nina också till väldigt stor del…) Små sidoäventyr i stil med ”kan du samla in alla mina höns som har flytt” ger en bra krydda till huvuduppdraget.

Till huvuduppdraget hör, att man så småningom kommer fram till olika tempel. Dessa har olika teman (”vattentemplet”, ”eldtemplet” osv) och där lallar man runt och försöker hitta bossen i varje tempel. Inför och i templen hittar man de prylar som man specifikt kommer att behöva för respektive tempel, men trots att det på så sätt blir lättare att klura ut vad man behöver göra på de olika platserna så finns det fortfarande en hel del pusslande kvar att göra. Vissa tempel är riktigt luriga. Vad som gör det ännu lurigare, är att man snart vandrar inte bara genom kungariket utan även genom tiden. Du kommer behöva hoppa fram och tillbaka mellan den tid då du startar, och vad som utspelar sig sju år senare, och du måste ha gjort iordning rätt saker i ”dåtid” för att kunna följa upp dem i ”framtid”.

Så, det där med 3d då? Visst, det är cool, och de har lyckats få rätt bra känsla i det. Men jag tycker att det är lite för svårt att hålla spelet stilla nog för att kunna se 3d bra, det blir mest blurrigt om man flyttar spelet lite och eftersom jag tydligen ”trycker för hårt på knapparna” blir alltså 3d mest blurr för mig. Men jag kunde ju ändå inte låta bli att försöka spela igenom stora delar med 3d igång, och det är … fränt.

Hade en gammal t-shirt från Maidenkonsert på mig idag. Gammal, som i -95, X-factour, inte riktigt deras finest hour. Men i alla fall, den dök upp när jag rotade runt och det var ju lite nostalgi. Så av någon anledning sa jag ”titta vad jag hittade att ha på mig” till Nina nu på kvällen, och hon svarade med ”är det en bil?”

Det här är en bil.

Det här är inte en bil.

Lägger in en video här, även om det bara är för musikens skull. Inte mycket video att se… Nåväl, educational purposes och allt det där, här har vi Iron Maiden: The Rime of the Ancient Mariner. Bland de bästa Maidenlåtarna enligt mig.

Ingredienser (8-10 portioner)

• 1 kg potatis
• 2 st morötter, ca 300 g
• 1 st kålrot, ca 300 g
• 1 st palsternacka, ca 150 g
• 2 st gul lök
• 1 påse babyspenat, ca 70 g
• 2 dl vispgrädde
• 2 dl crème fraiche
• Riven muskot
• Salt och peppar

Nu på tisdag, 15/11, ska jag och Nina testa den här rätten. Vi får se vad omdömet blir…

Ingredienser (för typ två personer)

• 600 g blandade grönsaker: potatis, morötter, palsternacka,  rotselleri.
• 2-3 gul lök
• 1½ tsk malen spiskummin
• 1 tsk salt
• 1 tsk chilipeppar
• 2 tsk rapsolja

(Jo, jag vet, kryddorna är importerade. Det är lite syndigt, jag har ingen egen chili just nu annars skulle den vara vad jag hivat i rätten. Ska se om jag får tag på något Svenskt att använda istället.)

Tillagning
Ugnen på 225°. Tvätta och skala  rotfrukterna, och yxa upp dem i bitar. Tänk på att de har lite olika hårdhet och anpassa bitstorleken därefter så att de blir färdiga lika snabbt i ugnen. Lägg dem i en ugnsfast form. Skala löken och skär den i ganska stora klyftor. Lägg den överst i form.

Fräs spiskummin och chilipeppar i oljan i en kastrull, rör i salt och häll det över rotfrukterna. Blanda om ordentligt. Stek i mitten av ugnen i ca 30 minuter. Beroende på hur genomstekt du vill ha löken, kan du vilja ta upp den från formen efter att den fått lite kryddmix på sig, och lägga in den först senare när det övriga har hunnit stekas ett tag. Själv gillar jag löken i stort sett rå, andra gillar den inte alls och vill nog helst hoppa över den…

Tycker du att det är tråkigt med enbart rötterna, kan du servera med något crème fraiche-aktigt (se till att få Svenskt!) och så skulle jag föreslå quinoa till det.

Så var det det där med myten om konsumentmakt.  Nåja…

För att leva myten, tänker jag nu instifta Rottisdag. Rot(frukts)tisdag går ut på att i förväg planera en bra rätt som vi ska äta kommande tisdagen. Bra, på så sätt att den ska vara god och miljösmart. Det är rätt häftigt, eller hur? Så jag tycker att du som läser det här också ska ha rottisdagar. Du får gärna komma in här och se vad vi planerar att äta, eller vad vi redan har ätit. Om du testar får du dessutom gärna betygsätta recepten som jag postar och komma med kommentarer!

Låt oss bli ännu vildare! Har du ett recept du tycker vi ska testa? Om du vill kan du få gästblogga receptet här, så kommer vi sedan att testa rätten. Oändliga möjligheter där alltså!

Så häng med. Ha Rottisdag! Alla ska med! Vi kan inte vänta!

Bloggposter relaterade till rottisdagen:

• Glacerade rotfrukter (1)
• Rårakor (0)
• Rödbetssoppa (0)
• Krämig rotfruktsgratäng (1)
• Rostade rotfrukter (1)

I augusti kom så Deus Ex: Human Revolution. Det utspelar sig 25 år före originalet, i en värld som man alltså vet i vilken riktning den kommer att utvecklas. Det är en mörk framtid man möter även här, men de har lyckats arbeta in väldigt många detaljer som ger en tydlig känsla av hur världen skulle kunna utvecklas åt olika håll och att det en av de sämre av dessa riktningar som kommer att leda till den framtid vi möter i det första spelet. Det här handlar inte enbart om miljöerna – spelets bakgrund – utan även om detaljer i såväl huvudintrigen som den teknologi som finns och håller på att utvecklas.

En av de saker som både första och nu den andra uppföljaren har hyllats för, är att de innehåller gott om valmöjligheter. Nästan som om de läst kommit överens om det i förväg, tar recensenterna (tex i DN medan SvD innehåller ett av få lysande undantag) upp hur öppet det är för att spelas som man själv vill, och hur undantaget endast utgörs av tre bossfighter. Jag tänker inte sälla mig till den skaran.

Var finns valmöjligheterna? I Deus Ex: Human Revolution kan man mycket riktigt hantera fienderna på lite olika sätt (döda, slå ut, försöka smyga runt). Banorna är konstruerade på ett sätt som i stort sett överallt lämnar det öppet för spelaren att ta sig till viktiga ställen på olika sätt. Spelar man det bara en gång riskerar man att se ganska lite av världen. Flera av uppdragen går också att lösa på olika sätt: framför allt handlar det om sidospåren, de uppdrag som man inte behöver göra och kanske inte ens snubblar över. Jag tycker inte det här är så väldans häftigt.

Nåväl. Över lag så tycker jag väldigt bra om det här spelet. De lyckas fånga mycket av känslan i det gamla, och att ge en häftig upplevelse av ”aha, var det härifrån vi kom”. Dessutom bäddas en massa konspirationer in och det tycker jag alltid är underhållande.

En lite annorlunda recension av Deus Ex: Human Revolution, hittar ni hos min favoritrecensent. Fast jag tar och länkar in den här direkt:

Jag har läst Haruki Murakamis bok Norwegian Wood, i Svenk översättning. Det är en rätt trevlig bekantskap – för att använda en av mina standardfraser i boksammanhang. Stillsam och lugn och egentligen utan så mycket innehåll, men tar ändå upp ganska viktiga frågor om än på ett tillbakalutat sätt som absolut inte strävar efter att ha några svar. Språket fick mig många gånger att tänka på Den stygga flickans rackartyg. Klart intressant då jag inte på rak arm kan säga att de är väldigt lika varandra.

Köpt en fin lampa. När presenten öppnas konstateras att man behöver köpa till ny sladd, ny kontakt, ny strömbrytare (nåja det var inte ett måste, det går ju att dra ur sladden). Sedan skära sönder lampan, plocka isär eländet, bygga om den.

Det är lite tråkigt. Det är allt jag säger.

Men se’n kanske den lyser. Då blir den nog jättefin. När jag köpt en glödlampa till den.

Vegolasagne

Sista september. Nu har jag tre punkter att kryssa av från 101-listan på en och samma gång. Med dagens middag (som var rätt trist, se bilden..) avslutar jag inte bara en hel månad som vegetarian, utan även mitt dokumenterande av varje dag under en månads tid med bilder till bloggen. Och dessutom har jag med dagens banan ätit en frukt om dagen i en månad.

Jag har inte fått några bestående men.

Att äta en frukt om dagen känns bra, i huvudet får man någon bild av att vara nyttig vilket visserligen är lite skrattretande men ändå trevligt. Att käka vegetariskt i en månad har gjort desto större intryck, inga oväntade intryck över huvud taget men det lämnar ändå en liten känsla av att vara nöjd.  Jag tror inte att jag kommer satsa på att köra en vegomånad en gång om året, däremot hoppas jag att jag skär ned på köttkonsumtionen. Att det går att äta gott och bra vegetariskt är inget nytt, det handlar verkligen inte om något annat än ren slentrian. När vi är trötta och sega en kväll så är det så lätt att vi tar fram en köttbit ur frysen, slänger den i stekpannan och är nöjda så (nåja, med lite grönt vid sidan av). Varför inte slentrianäta broccoli istället?

Ikväll såg jag The Pianist, en av IMDB:s topp 100-filmer som jag har på min lista. Ett intressant upplägg i filmen, är att det händer så mycket i bakgrunden och att det på något vis är det man ser i början för att sedan allt mer missa det och istället följa protagonisten. Det blir en härlig kontrast till hur han däremot, från att inte ha reagerat jättestarkt i början ganska snart reagerar mer och mer på det som händer omkring honom tills det blivit helt olidligt. Tyvärr skulle dock olidligt sammanfatta filmen rätt bra för mig, eller möjligen ”gäsp”. Jag tyckte det var en eländet tråkig och seg film, den är jättesnygg och det är en hemsk berättelse, men större delen av filmen funderade jag på hur man skulle kunna snabbspola en film utan att missa något innehåll. Lite av en bedrift med tanke på att jag normalt sett verkligen tycker om så’na här filmer…

Målgrupp? Engagerande?

Igår var jag på Sverok-kansliet och, utöver att jobba, kikade på en intern presentation av den nya marknadsföringsboken som har tagits fram. Som bilden visar så lockade presentationen mängder av engagerade föreningsaktiva.

Den blir bra, även om jag känner att det fortfarande saknas något för att fånga upp dem som vi helst av allt vill fånga upp: de med absolut ingen koll, som egentligen skulle ha någon att hålla dem i handen och säga ”så här kan just ni göra, och det blir jättebra, ni är jättebra!”

Sedan blev det ett kort krogbesök. Som blev lite längre. Och ännu längre. En bunt trevligt folk, en bunt öl och drinkar, en redig bunt skitsnack om både allt och en del mer specifika icke-allt. Var nog precis vad jag behövde, efter att ha haft en riktigt jobbig och dålig vecka är jag idag i full form igen och får massor av bra saker gjort.

Bra skit.

Och tur, för jag stångade mig blodig på ett väldigt märkligt problem i ramverket som vi använder, och en annan dag den här veckan hade slutat med tårar; idag slutade det med en lösning på problemet och ett inte helt vänligt formulerat brev till ansvariga utvecklare.

Dagens frukt: äpple. Ett riktigt saftigt och gott äpple. Som Aurora stal och avslutade (i ett läge då jag helt klart skulle bedöma det som ”uppätet”).

Köket

Var iväg till IKEA och lite andra ställen idag och köpte lite prylar. En del till lägenheten. En del annat. Så har vi äntligen fått upp en lampa i taket i köket, såhär lagom till höstmörkret. Börjar längta så smått till första snön faktiskt, den lyser upp på ett trevligt sätt.

I alla fall. Dagens bild är, om än av usel kvalitet och med ett spöke i fönstret, på köket. Jag tror nämligen att vi äntligen har fått matvrån i köket färdig. Eller, med ”färdig” så menar jag det ungefär på samma sätt som man säger att en hemsida är ”färdig”. Det vill säga, underförstått ”inte alls någonsin” framför ordet ”färdig”. Men i alla fall. Trevligt.

Apropå spöken (ni ser väl förresten trollet också?), så har de några rätt så söta lampor på IKEA. De där skulle jag vilja ha i den svarta hyllan som vi har i vardagsrummet, men de har så jobbiga sladdar och laddare så det känns inte värt det. Om någon känner till liknande lampor som drivs på batterier, får ni jättegärna höra av er! (Och när jag letade efter de här lampornas namn, stötte jag på en text om varför det är bra att jag inte köpte dem. Typ.)

Nu ska jag äta lite banan och fundera på om jag ska köpa Toy Soldiers: Cold War eller inte. Det verkar underhållande.