Det är proffsen som gör så att rosorna dör. Ge mig hellre en glad amatör.
Sedan jag för första gången såg foton på getter i träd, kan jag inte låta bli att då och då bildgoogla för att få mig ett skratt. Blir alltid jätteglad när jag ser dem. Kolla själv – what’s there not to like? Det var därför med stor glädje som jag villigt föll för turistfällan get-rider-på-åsna när vi var på väg hem från Egypten:
Nina överraskade mig med en resa till värmen över mellandagarna och nyår. Vi kryssade på Nilen, besökte en bunt gamla tempel och lite annat smått och gott, och lapade i oss solstrålar som värmde på huden. Det är svårt att beskriva så’na här resor, i annat än formen av en ren resdagbok och det blir ju ganska trist. Men jag ska börja med en kortfattad sådan ändå…
Vi landade i Hurghada och åkte buss till Luxor och bordade båten som vi skulle bo på i en vecka. Båten for iväg mot Aswan, och längs vägen stannade vi till i Kom Ombotemplet. I Aswan spenderade vi sedan två dagar med besök på Philaetemplet, Höga dammen, ofärdiga obelisken. Färden gick sedan tillbaka till Luxor, där vi under ett par dagar besökte 
Karnak, Luxortemplet, Habutemplet, Hatshepsuts dödstempel, Memnons stoder, samt givetvis Konungarnas dal. Sedan buss tillbaka till Hurghada och en flygresan tillbaka till snölösa icke-kylan. Vi hann också med några promenader på bakgator i Aswan och turiststråk här och var, och besök i diverse ”fabriker” (turistguidenamnet på vad som går ut på att valla turistfårskocken till ett ställe där de sedan får köpa massa skit.)
Den natur vi fick se i Egypten, är i brist på bättre ord, stor. Det är enorma vidder med öken, det är det blåa bandet Nilen kantat av lite grönt, vid horisonten de skarpa siluetterna av berg, och överallt rester från en avancerad civilisation som uppstod ungefär samtidigt som vi i Sverige staplade fyra stenar på varandra och kände oss nöjde med bedriften.
Annat sätt att få känsla för hur lång historia landet har, får man i Luxortemplet. Inte bara är det en tempelruin från faraonerna, utan kristna har varit där och byggt om en del av det det till en kyrka som de använt ett tag, och ovanpå templet (eftersom det länge var täckt av avlagringar från Nilens alla översvämningar och därmed bortglömt), har man byggt en moské. Templet har alltså använts av den gamla religionen, den nya världsreligionen, hunnit glömmas bort, utökats med ytterligare en världsreligion, och till slut återupptäckts!
Att se templen med alla dekorationer är otroligt roligt, även om man blir mättad rätt snabbt. Det är också, som alltid, roligt att känna på en annorlunda kultur och träffa människor som lever på ett sätt som är väldigt främmande för oss (och vice versa, med all säkerhet).
Har slängt in några få bilder här. Nina har också skrivit lite kort om resan och postat ytterligare några bilder.
ps. Jag skulle vilja skriva massor mer, en kommentar till varenda en av de flera hundra bilder vi tagit. Men det är svårt, det är så mycket, så blir ni intresserade kolla gärna vidare på wikipedia (svenska är rätt innehållsfattig, kolla vidare på engelskspråkiga) eller för den delen skriv och be mig om en privat fotostund. =)
Har den smärtsamma uppgiften att rapportera att vi nu två tisdagar i rad har misslyckats med att göra senaste rottisreceptet. Första gången för att det vi skulle använda blivit gammalt utan att jag märkt det, igår … tja, för att vi gick på bio och sedan var för sega och lata.
Nu blir det juldags. Det kommer innebära ytterligare tisdagar som man nog kan misstänka blir avsteg från rottisdagsplanen. Back on track igen nästa år.
Dags att laga en av lajvfavoriterna: glacerade rotfrukter. På lajv har jag lagat/ätit ett otal varianter på det här, med den gemensamma nämnaren att det varit grymt enkla recept (typ ”hiva i lite rotfrukter på nå’t som ligger över en eld och droppa honung på’t”) så det ska bli en liten twist nu. Glacerade rotfrukter modell 2000-tal, istället för modell låtsat 1500-tal. Lite krämigare, lite smakigare, lite jämnare. Den enda krydda som ofta finns på lajv men saknas här är hungern, men den går ju att fixa även hemma i lägenheten.
Inser att jag inte nämnt det, och det borde jag ju. Förra helgen, på Sveroks riksmöte, blev jag vald till valberedare för 2012. Jag har ju varit engagerad i Sverok i tiotalet år, men valberedare är ett av de uppdrag jag inte har haft för mer än något enstaka distrikt. (Däremot har jag varit det i andra organisationer.) Det ska bli spännande, tyvärr inte någon flammande fackla som lämnas över från förra året där ett antal missar gjordes, men det gäller ju att leva upp till sina egna självgoda tankar om att ”vi kommer göra det här så jäkla mycket bättre!”
Jag tror att valberedarhatten är en som kommer passa bra på mig. Möjligen har jag varit lite för mycket ”ur” organisationen de senare åren (jämfört med tidigare då jag hade ett otroligt nätverk inom hobbyn och förbundet). Å andra sidan har jag ett track record som är rätt bra. Till exempel står jag (säkerligen i gott sällskap) bakom nomineringar och pepp av dem som varit förbundsordförande sedan 2005, och jag har varit aktiv i att dra in och få med väldigt många personer i organisationen. Blir spännande att påbörja det här uppdraget och vara med om att ta fram framtida styrelseförslag. Och för den delen, att arbeta med valberedningens arbetssätt – något som jag inte varit helt okritisk till framöver.
CDon kör en julkampanj, och i samband med det har de en julklappstipsdel på sin hemsida. All is well. Så klickar jag mig in på ”till honom” respektive ”till henne”, underkategori ”spel” (dator/TV-spel med andra ord). Tur att vi inte är stereotypa.
Till honom: 7 olika spel.
Flera av spelen finns för olika plattformar, ps3, xbox, pc. Totalt finns det 15 alternativ.
Spelen: Skyrim (rollspel), Modern Warfare 3 (skjuta), Fifa 12 (sport), Forza motorsport 4 (go figure), NHL 12 (sport), Battlefield 3 (skjuta), Need for speed: the run (”underground world of illicit, high stakes racing”).
Till henne: 7 olika spel.
Inte lika många finns för olika plattformar (totalt 11 alternativ), och framför allt saknas PC med undantag för the sims (ett lysande spel, för övrigt).
Spelen: The sims 3 (sims, svårt att förklara bättre), Just dance (musikspel/dansa framför skärmen), Just dance 2 (musikspel/dansa framför skärmen), Just dance 3 (musikspel/dansa framför skärmen), Zumba fitness (dansträning framför skärmen), Zumba fitness kinect (same same), Dance central 2 (dans), Wii fit plus (träning).
I jul förväntas jag sitta i soffan och skjuta folk, ”sporta” genom att äta chips och trycka på knappar, och eventuellt köra lite quests där jag yxar ihjäl folk och jagar drakar. Självklart skaffar jag in en spelkonsol till (såvida jag inte kör på PC:n) så att Nina kan få danca och träna lite framför mig, jag vill ju vila ögonen då och då och titta på något vackert. Tröttnar hon får hon väl ta en tur till PC:n och köra lite sims innan hon drar av nästa danspass. Trevligt.
Fick rätt i att oroa mig över att min chokladkalender inte skulle överleva decembers strapatser. Sveroks riksmöte blev för mycket för den, och när jag idag öppnade lucka fem möttes jag av avtrycket av en släde med klappar – men ingen chokladbit! ”Nåja den kanske finns i väskan”, tänkte jag, men såg sedan att även lucka 12 gått upp helt och var tom. Och kalendern är rent allmänt i ett bedrövligt skick. Jag får helt enkelt finna mig i att jag har misslyckats med att hantera en chokladkalender, i år. Next time, Tomten!
Just avslutat lunchen och återupptagit Sveroks riksmöte 2011 igen. Vi satte igång mötet igår, och idag har vi än så länge främst haft ”friformsdebatt”. Det vill säga, i en bunt olika rum har det gått för ombuden att gå runt och diskutera alla olika frågor för att sedan kunna komma fram till bra vidareutveckling, tilläggsyrkanden, förändringar, eller helt enkelt få förtydliganden. Det är en nice modell som kan poleras mer. Jag har haft privilegiet att vara moderator i ett av rummen, det som behandlat diskussion om Sveroks strategidokument samt om motionen om ”rainmaker”. Klart intressanta diskussioner och som alltid tycker jag att det är otroligt roligt med så’na här diskussioner nästan oavsett vad de handlar om.
Annars känns mötet väldigt mycket som .. tja.. Sveroks riksmöte. Det är mycket nytt folk här som alltid, och det är mycket diskussioner om saker som jag nog tycker inte förtjänar full så mycket fokus när man tänker på vad som inte får så mycket tid. Jag tror inte att det enbart handlar om att de frågorna är färdigdiskuterade, utan även om att vissa frågor är så mycket mer tillgängliga. Det är i så fall något som vi behöver vidaretutveckla mötesmodellen för att kunna hantera.
Blir intressant att se hur plenumdiskussionerna som ska ta vid snart utvecklar sig. En nyhet är att ombuden har fått tio klisterlappar att placera vid de olika motioner som ska tas upp, och dessa ”duttar” kommer sedan räknas samman och den tid vi har avsatt omfördelas mellan punkterna i samma proportioner som duttarna har. Inte en ny modell, men ny för Sverok.
