Gnällspik

(http://www.mg.co.za)

Läs för övrigt: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1621199.svd

Jag förstår inte. Jag har en granne som lyssnar - ofta - på musik på riktigt hög volym. Just nu till exempel, någon form av rock-artat så högt att jag inte kan se på TV i mitt vardagsrum. Det går helt enkelt inte att höra utan att ha så hög volym på TV:n att det rasslar i högtalarna!

Det här händer väl fyra-fem gånger i veckan, så det är lite väl ofta egentligen. Men hittills har jag inte bemödat mig med att klaga, försöker hålla mig ifrån att tycka illa om det så: det är störande men det är ändå så jäkla skönt att lyssna på bra musik på hög volym så vad attans, han kan väl få ha det nöjet tills föräldrarna är hemma från sommarledigheten (misstänker i alla fall att det är vad det handlar om). Det, och så spelar givetvis grannsämjan in också eftersom jag fortfarande inte har kommit ifrån att må ganska dåligt av relationen till vissa specifika individer i byggnaden.

Men det som förbryllar mig, det som jag bara inte kan förstå mig på, är att inte en enda gång har jag hört en låt spelas från början till slut. De spelas ungefär halvvägs, sedan är det av i en minut och på med nästa låt. Det är ju blasfemi! (Speciellt just nu, när grannen faktiskt har den oerhört goda smaken att lyssna på en Dream Theaterlåt!)

Kanske intressanta bloggar om: musik, grannar, ljud, oljud.

Just kommit in från en nattpromenad. Såg en igelkott (och Razor var såååå intresserad, han fick nosa lite så blev den lite mindre intressant), tredje gången för i år och tredje gången på flera år.

Av någon anledning blir jag så glad av att se igelkottar. Inte något speciellt jag känner för dem egentligen eller så, inte som att jag tycker att "vad söta!" eller något, vet inte varför jag blir så glad av dem. Jag tror att det hänger ihop med att de är så otroligt fåniga, och att de har någon sorts blandning av att vara både sårbara och orörbara och också lite mystiska. Halvblinda små slöa djur som krälar omkring och så fort de blir rädda rullar ihop sig och hoppas att det de blev rädda för inte ska komma på något sätt att lösa problemet. Det är lite charmigt. Dessutom påminner det om mig.

Lite ned just nu. Orkar inte skriva en massa. Däremot tänkt jag dela med mig av ett par låtar som spelar på hög volym för tillfället. Har satt mig och snurrat lite Helloween, var länge sedan.

Helloween: If I could fly, sångtext.

Tänkte posta en låt också, men självklart har bloggen gått sönder. Orkar inte laga nå't jag inte ens vet vad det beror på, så jag länkar en "video" till istället. Bortsett då från att det bara är framsidan från skivan, och att ljudet är uselt. That's Internet for you.

Helloween: The departed, sångtext.

Jag har alltid tänkt mig Paris Hilton som en extrem ikon för "dum blondin", men det får jag verkligen äta upp. Det hon har gjort här tycker jag är helt suveränt, det är riktigt roligt och dessutom ett smart politiskt budskap!

Se först det här enkla, raka och fula försöket till att få folk att välja McCain istället för Obama

Visst är det ruttet. Kvalitén är så låg att man har svårt att förstå att det kan gå hem, men med tanke på att analytikerna och PR-jepparna kring USA:s presidentvalskampanjer tydligen (enligt Al Gore) kan bedöma en så'n kampanj och vilket resultat den kommer ha på väljarsiffrorna ned till 1/10 procent baserat på när och hur ofta en så'n där video visas, så får man väl förutsätta att de har koll på vad de pysslar med. Vilket, i så fall, resten av mänskligheten uppenbarligen inte har.

I alla fall, se nu detta svar från Paris Hilton:

Kick ass! I vote for the Pinke White House!

Kanske intressanta bloggar om: USA, val, president, Paris Hilton, John McCain, Barack Obama, satir, humor.

Mitt emot min balkong ligger ingången till Huvudsta centrum. Där brukar folk binda fast hundar i en skylt medans de går in och handlar. De flesta hundar verkar mest vissna lite av det och helt enkelt sätta eller lägga sig att vänta på att det ska hända något bra istället, och en del hundar ställer sig och skäller.

Sedan någon halvår-år tillbaka har Razor börjat skälla tillbaka på dem. Dock, och här är det intressanta, inte alltid, och inte bara på de som skäller. De allra flesta bryr han sig inte om över huvud taget. I andra fall så ställer han sig vid balkongen och lyssnar och luktar, men inget mer. Och i vissa fall, så blir han tokig och skäller tillbaka.

Jag undrar vad det är som skiljer de olika tillfällena åt. Jag har inte lyckats lista ut det. Ett tag trodde jag att han skällde tillbaka på en viss storlek av hund, eller om det var en tik eller en hanhund (heter det nå't förrsten, precis som honan heter tik?), men när jag för att stilla min nyfikenhet har gått ut för att kolla det så har det inte stämt.

Vill veta vad de säger.

Kanske intressanta bloggar om: hundar, Razor, skall, skälla, Huvudsta, nyfiken.

... och jag kan bara säga: JA! TACK!

Veckorna av värme har varit jättesköna, men de har också inneburit att hundstackarn har varit tre-kvartsdöd (och jag med i och för sig, men det har jag lättare att hantera) på dagarna och hysteriskt pigg på nätterna. Dessutom har det inneburit en två veckor lång konstant festa-till-tre-fyra-på-natten med hög musik och efterföljande skaror av en liten smula överförfriskade personer som rullat omkring i området. Vilket betyder både att jag har haft ännu svårare att sova än vanligt (till mina kanadensiska vänners stora glädje) men framför allt att Razor har blivit totalt uppstressad. Berusade människor kan han inte med, och de har en förmåga att tycka att de är Bästa Hundvänner i Världen (utom de som ser hunden och genast ska försöka sparka den eller reta den).

Argh jag avskyr den del av mänskligheten som kommer fram i varmt väder.

Nu, däremot, är det inte massa så'na ute. Det är istället en massa jäktande, knuffande människor med ögonutpetarpinnar ("paraply" kallas det, skämtsamt, men vi vet alla vad det egentligen syftar till!) som rusar runt. Och det är inte så varmt att man hittar sin halvsmälta hjärna (och hund) rinnandes på parketten, utan istället en skönt nedsvalkande temperatur akompanjerad av mysiga droppar.

Hade jag en öppen spis skulle jag koka lite te nu och sedan sätta mig framför en knastrande eld och läsa och lyssna på elden och dropparna mot rutorna. Och klappa på hunden, som troligen skulle sitta på mina fötter. Men det har jag inte, så det gör jag inte. Istället ska jag lägga mig i soffan och läsa och lyssna på regnet och slåss om kuddarna med hunden.

Kanske intressanta bloggar om: regn, värme, väder, mys, Razor.

Det här är så hysteriskt att man vill gråta, och inte vill vara människa eftersom man skulle vara en av samma art som de som bryr sig om att ringa in om det där. Vid närmare eftertanke kommer man dock fram till att de nog helt enkelt inte är människor, i alla fall inte samma typ av männuskor som en själv, och det känns djävligt skönt.

Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2979997.ab - för ett gott skratt och några tårar.

(För övrigt, finns det inte värre saker att förfasa sig över när man ser nyheterna. Den energi som folk använde där, hade kunnat göra så mycket nytta istället.)

Kanske intressanta bloggar om: mustasch, Rapport, människor, folk, tårar.

Blogg eller tidningsläsare har säkert hunnit läsa FRA:s beskrivning av hur deras tjänst har gjort nytta tidigare (SvD, DN - notera DN:s rubriksättning som antyder att de ställer sig tveksamma till dessa uppgifter).

Mina omedelbara reaktioner är givetvis "men då fungerar det ju redan utan lagen", "oj nu har de panik" samt "de har fortfarande inte förstått ett dugg".

Det första faller på sin egen dumhet: man ska alltid sträva efter utveckling och i och med den här lagen tror de sig försöka följa samhällets utveckling. Självklart behöver inte något som fungerar hållas strikt till det sätt det fungerar på.

Det andra är egentligen ointressant. Det är uppenbart, tycker jag i alla fall (och flera bloggare skriver om det) att det här är ett steg i att tvätta av sig lite. Det behövs, men riktat mot vilka? Vi återkommer till det...

Det tredje är det intressanta och sorgliga. Antingen vet de precis vad det handlar om och vägrar låta debatten fokusera på det (teorin anser jag stärks av att politikerpamparna undviker att ta debatten över huvud taget ... ajustja, sommarlov...), eller så har de fortfarande inte förstått ett skit av vad det handlar om.

Tolka mig rätt: det är helt suveränt att FRA har kunnat göra den här nyttan. Jag är övertygad om att en organisation som har halva tusendet anställda och halva miljarden intäkter (enbart från staten, tillkommer andra intäkter) har något att leverera. Att de inte visar på saker de har åstadkommit och samtidigt förklarar hur den nya lagen skulle göra det här troligare förstår jag däremot inte, inget av de där exemplen kan jag förstå hur det skulle lösas genom spaning i kabeln. Möjligen det absolut första, om "dödspatrullen" vore idiotisk nog att maila klartextbrev via Sverige till sina uppdragsgivare, men på något vänster känns inte det helt troligt. Men vad vet jag, jag är inte FRA-anställd...

Men åter då till debatten. Varför råder det fortfarande en så stor förvirring kring vad de olika parterna försöker diskutera? Hur kan Reinis med fler anklaga hela skaran kritiker för att inte förstå, när det inte ens går att föra en saklig debatt kring detta? Hur kan de över huvud taget styra Sverige om de inte är kapabla att enas kring frågeställningarna kring vilken diskussionen måste föras? Det är enastående. Det är skrämmande. Det är anledning till nyval...

Kanske intressanta bloggar om: FRA-lagen, frihet, integritet, övervakning, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter.

Fast nu är det väl annan typ av snaps jag åsyftar, egentligen. Tänkte bara posta för att göra er uppmärksamma på den nya bloggen, snaps of life, som inte kommer med i RSS eller på förstasidan av diverse än så länge olösta tekniska problem.

Jag har helt enkelt fått för mig att slänga upp foton lite då och då när jag får ett infall, sådär vardagliga saker som spinner till tankarna men sedan inte stannar kvar länge nog (eller är djupgående nog) för att bli någon text av. Modellen "oj vad grönt gräset var här" eller "hunden är söt just nu för jag är på bra humör".

Om du mot förmodan vill prenumerera på den som RSS så går det från den ursprungliga bloggen.

Det här är mycket enkelt. Gör te. Om du gör följande, eller något liknande, så är det ett säkert tecken på att din hjärna förmodligen kanske kan tänkas vara på väg att ruttna.

1. Koka upp vatten.
2. Tänd värmeljuset (min tekanna står på hållare för värmeljus, så teet inte ska tycka att det är läskigt om det är mörkt i lägenheten).
3. Sätt tekannan på hållaren och häll upp tevattnet. (Kan med fördel göras i två steg, om behov därav skulle uppstå. Undvik händer eller fötter, vilka tenderar att reagera dåligt med kokande vatten.)
4. Öppna kylskåpsdörren och ta ut mjölken.
5. Häll mjölk i vattnet.
6. Ställ in te-silen i kylskåpet.

There you are. Jag vann i första försöket, är är garanterat rutten i skallen.

Är det bara jag som känner att de olika parterna behöver sätta sig ned och enas om begrepp innan de över huvud taget kommer vara kapabla att diskutera FRA-lagstiftningen?

För övrigt lyssnade jag på radio inatt och hörde en del mycket kloka åsikter, om än väldigt journalistiskt fokuserade. Inte så konstigt då det var Journalistförbundets ordförande (tror jag, tyckte mig känna igen rösten). Hon hade väldigt mycket mer på fötterna än bara FRA-lagen, det är uppenbart att Journalistförbundet har väldigt mycket bra information att hämta om olika lagstiftningars påverkan på för samhället tämligen viktiga delar. Det sista jag hörde innan jag somnade var att hon uttryckte hur viktigt det var att journalisterna inte såg det här som "sin fråga" - det handlar om så mycket mer.

Det är en diskussion som berör något som händer överallt men där Sverige varit först att försöka lagstifta om det (mig veterligen?) men det har ändå inte förkommit riktig diskussion. Hela poängen med demokrati är diskussionen, det gemensamma, men sedan ett gäng år har denna tryckts undan mer och mer, och detta är skrämmande.

En lite historisk utsvävning, som kanske inte är helt vanlig när det gäller nuvarande FRA-debatt: förr leddes vi av kyrka och kung/furste/ledarskikt. Order kom uppifrån gällande stora frågor, vilka dock inte riktigt på samma sätt kunde krypa i säng med oss personligen som de kan idag (mycket närmare kommer du väl inte när man massregistrerar allas kommunikation). Det fanns mer kommunikation på det lokala planet - då tänker jag till exempel på Svenska tingen - och därmed ett inflytande över väldigt mycket av det som direkt påverkade det egna livet, om än underkastat vissa institutioner. Sedan hände något, kanske möjligheten till att trycka texter och hur det ökade kommunikation och spridande av ideer (och givetvis läskunskapen) var det mest avgörande, och helt plötsligt ville pöbeln att de som bestämde över dem skulle kunna hållas ansvariga för sina handlingar. I USA inledde man sitt lilla frihetsexperiment med "We the people", kan inte bli tydligare vad gäller varifrån makten ska utgå. Men nu händer något igen. Diskussionen finns inte längre. Är det Radio- och TV-världen som har trätt in, där fetast plånbok kan mata med flest åsikter och den stora massan inte har möjlighet att ge respons? Oavsett vad, så har dialogerna försvunnit allt mer och istället någonstans här har makten skiftat igen. För vem kan säga att den utgår från folket mer än teoretiskt i Sverige? I USA - hahahaha eller hur?!

Kommer Internet och möjligheterna till dialog som helt plötsligt öppnas igen, innebära någon ändring? Troligen. Det är kanske därför det är så läskigt för vissa politiker att de lägger fram förslag om censur och avlyssning? Men kommer det då spela någon roll, eller är vi så fast i underhåll-oss-samhället att det som sägs här snart viftas bort igen? Jag tror tyvärr det, så gnällspik jag är.

ps. Jag är bäst på korta frågor.

Kanske intressanta bloggar om: FRA-lagen, integritet, politik, samhälle, yttrandefrihet, frihet, makt.

I can't remember when I saw The Last of the Mohicans for the first time, but it was quite soon after it's release 1992. But it is one of those that'll stay with me, it's on the surface such a simple piece of standard adventure action, but it's got many depths. Also, being a sucker for music, well .. this finale of it is just too powerful, one of few vid that bring tears to my eyes, each and every time. There isn't a single sound, a single part of the music, a single picture of the scenery or the actors, not even the tiniest movement, that isn't well performed and thoroughly planned to make this one of the most powerful ten minutes of a film. Ever.

Of course, knowing the tragic life stories involved will help to "enjoy" it...

I'm sorry I couldn't get a clip from it that's in better quality. The tears are almost not visible in this one. Anyhow, might as well throw in the trailer here as well. I'm afraid it's rather tacky. :-)

Kanske intressanta bloggar om: The Last of the Mohicans, film, movie, end, soundtrack, tragedy.

That J.R.R. guy just didn't have a clue, now did he?

Kanske intressanta bloggar om: Sagan om Ringen, Lord of the Rings, Tolkien, fake ending, parody, comedy, humour.

Miljöpartiet har framfört att "barn som kommer till Sverige måste få rätt till undervisning i matte och engelska på sitt eget språk" (SvD, DN). I mina ögon en sund tanke, utan att vara insatt i frågan alls så ser jag ju också i SvD:s artikel att vetenskapliga studier stödjer detta.

Döm då om min förvåning när jag ser att samtliga (för närvarande) fyra bloggkommentarer till artikeln anser att detta handlar om rasism och liknande lustigheter. På något vis lyckas personer tolka om att man anser att personerna ska få större möjlighet att lära sig dessa grundläggande, viktiga ämnen, till att lära [dem] prata svenska finns det inga som helst krav på. Det är helt enastående att folk kan tolka om viljan att de ska lära sig matematik (ett ämne som är mycket viktigt för så gott som samtliga högre studier) och engelska (ett ämne som rimligen kommer öka deras förmåga att integreras i samhället genom att kunna kommunicera), till att innebära att de inte ska lära sig svenska och att det här innebär att de inte kommer integreras i samhället.

Tips: det är möjligt att lära sig matematik och engelska effektivare, genom att få lära sig dem på ett språk man till fullo bemästrar, samtidigt som man kan lära sig övriga ämnen så som till exempel svenska. De senare lär man sig troligen bättre genom att man får en bredare möjlighet att kommunicera med lärare och studerande då man får ett gemensamt språk som samtliga kommer hantera bättre: engelskan.

De bloggar som fått mig att reagera/skriva detta, och vars skribenter jag anser behöver ta sig en funderare extra och med filtret "världen är inte svartvit", är:

• Är det Sverige vi lever i?
• Miljöpartiet vill motverka integrationen
• Wetterstrand flummar på
• Invandrarfientligt Miljöparti

Kanske intressanta bloggar om: rasism, främlingsfientlighet, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, skola, utbildning, gnäll.

Förra hösten var jag med om något som har kommit tillbaka på ett märkligt sätt. Med hyfsat jämna mellanrum kommer jag nämligen att tänka på den här situationen, dock inte på stackaren som slagit upp skallen eller alla idioter som bara gick förbi. Det som spökar i mitt huvud är istället mitt beteende mot de få som inte bara gått förbi utan betett sig som medmänniskor och stannat för att kolla hur han klarade sig.

De få som stannat upp var vad jag lite schablonmässigt etiketterade "invandrargäng" - det vill säga det var några unga killar, i samma ålder, med utländskt påbrå. De var de enda som brydde sig innan vi kom dit, eller i alla fall brydde sig nog för att försöka hjälpa gubben med hål i huvudet.

Min observation kring detta är det alltid "de" som hjälper till, så gott som varje gång jag har sett den här situationen med någon som behöver hjälp och massor av folk runtomkring så är det (i min bedömning) första- eller andragerenationens invandrare som hjälper till. Att någon halvblond blekfis som jag själv skulle hjälpa till hör verkligen till det ovanliga, även om de gärna sitter i tunnelbanan och pratar om hur dumt det är att hjälpa andra...

Men det återkommande minnet, det som snurrar igång i min skalle med jämna mellanrum, är att jag tog kommando direkt över situationen och liksom knappt ens kollade upp vad de hade gjort för honom och vad de visste. Sure, fokus på han som ligger och blöder, och visst frågade jag om de larmat ambulans (även om de kära larmcentralsanställda föredrog att skicka polisen), men det är ändå så att jag liksom sorterade bort dem i skallen.

Det stör mig något oerhört att jag fungerade på det sättet, reflexmässigt.

Kanske intressanta bloggar om: medmänsklighet, hjälpsamhet, rasism.

From M*A*S*H, episode 23, season 2. Sometimes, timezones are just making a mess out of things.

Det är några buskar utanför min port, vars blommor luktar som smultron, fast jättestarkt. Jag är helt förälskad i doften, de luktar så otroligt gott. Varje gång jag går ut går jag fram och ställer mig och luktar på dem. Det tragiska är att de inte har klarat av värmen så bra, nästan alla blommor har fallit av nu.

Kanske intressanta bloggar om: smultron, blommor, buskar, doft, njutning.

A new game that I like:

Så har man fått lite mer trevliga grannerfarenheter. Det är verkligen tråkigt att det ska komma så'nt här nu, och det sänkte mig rätt totalt. Var för första gången på många månader hemifrån utan hundvakt i några timmar, och fick ett telefonsamtal från en granne om att Razor skällde. Som väl var så var jag just på väg hem. Det är trist att han är så vaktig av sig, hon som ringde hade gått ut på min loftgång för att kontrollera om det var från mig det skälldes och är det något som får honom att börja skälla och att fortsätta med det så är det just när folk går på loftgången. Det märkliga i sammanhanget är att jag dagen efter pratar med en av grannarna som bor våningen under min (hon som ringde bor fyra våningar över) och för andra gången som det här händer så sa grannen under att hon inte alls hört hunden. Hon trodde tvärtom att jag hade gjort mig av med hunden, eftersom hon tidigare har hört honom när brevbäraren kommer med post.

Dagen efter möter jag en måttligt nykter granne, som pratar i telefon. Jag hejar, Razor ignorerar, och lik förbannat är det sista jag hör hur han slänger några svordomar efter oss när vi går ut. Extra bitter ironi från det är att i det här området, där det varit ett antal inbrott och de nu bestämt sig för att installera djävla övervakningskameror, har Razor och jag varit med om att stoppa inbrott i bil, förstörelse av dörrar, samt att stoppa ett par killar som vandaliserat tunnelbanan. Tror nog på karma, för jag förväntar mig liksom att folk som inte vet det (men nu vet ni ju; Internet är inte så anonymt som man kan tro...) liksom ändå ska på något sätt förutsätta att han är en bra sak. Extra tråkigt också då jag aldrig varit otrevlig (mig själv veterligen) mot någon granne och tycker att vi inte förtjänar ovett.

Justja, om samtalet jag fick, ska jag säga att jag är uppriktigt glad att hon ringde. Det är jättebra, om Razor skäller så vill jag veta det så jag kan kasta mig hemåt igen. Däremot blev jag illa berörd av att hon talade om för mig att hon aldrig ser mig ute med honom, och på något sätt insinuerade att jag är en djurplågare eller något sådant. Jag visste liksom inte att det var min uppgift att hålla mig nära henne så att hon såg att jag är ute med Razor; hittills trodde jag att det var bättre att gå ut till ställen som både hunden och jag uppskattar, så som att gå ut i skogsdungen eller ned till vattnet eller det lilla fältet där vi brukar kasta med hans favoritleksak, repet. Men man är ju inte för gammal för att lära sig...

Lång harang om detta. behövde tömma ur mig, det har fått mig att må riktigt ruttet sedan i fredags, jag var rätt låg redan innan (det har varit några tunga månader, som vanligt) men det här gav mig en ny trevlig knuff ned i dyn.

Jag ska avsluta med något positivt. Det är en så bra sak att försöka göra. Dagens positiva är, hur roligt jag tycker att det är när man blir uppmärksammad på sammanträffanden. Jag har läst väldigt mycket om Karl XII, tror jag läste första boken (Frans G. Bengtssons Karl XII:s levnad) någon gång under högstadiet eller gymnasiet och har sedan dess läst väldigt många olika böcker och uppsatser. Det är inte en person, eller period, som intresserar mig extra mycket egentligen; det är mer så att jag har fått blodad tand av att veta lite och därför läser mer för att veta mer. Skulle lika gärna kunnat vara någon annan epok och person, men det bara råkade bli Karl XII, mycket tack vare att Frans G. Bengtsson skrev så trevligt. I alla fall, trots allt detta så är en av sakerna som jag inte medvetet hade läst om, vad som hände med kulknappen som han blev skjuten med. Men så nu, den senaste månaden ungefär, har jag läst böcker där den sägnen har omtalats, inte mindre än tre gånger. Det roliga i sammanhanget, utöver sammanträffandet att det är tre gånger på så kort tid, när jag läst så mycket och under en lång tidsperiod om honom, är att ingen enda av dessa gånger handlade den bok jag läste om Karl XII.

Kanske intressanta bloggar om: grannar, grannsämja, Karl XII, Frans G. Bengtsson, Razor, hund, sammanträffanden, depression.

Jag hade missat detta, men fick länken skickad till mig nyss. Först tänkte jag "jaja, orkar inte ens reagera", men så kan man ju inte ha det.

Det handlar om ett förslag i Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning, som så vitt jag förstått går ut på att klargöra bloggares legala ställning och värna om den mediala mångfalden. Låter ju jättefint, det är viktigt med lagar för de där jepparna och när man inte förstår saker så måste man givetvis packa in det ordentligt i lagbokspapper.

Men sedan läser man vidare och inser att det här är inte alls så vackert. Det är verkligen ett praktexempel på folk som inte förstår vad de har att göra med, men inte förstår att de inte förstår, och självklart måste in med ett finger och peta lite mest för att de ju kan.

I bloggsvängen har givetvis folk reagerat starkt, hur skulle man kunna tro något annat?

"Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden."
säger estniska ledamoten och initiativtagaren Marianne Mikko (s) i ett uttalande.

Skriv det som är Den Enda Sanningen eller förpassas till Helvetet utan att passera Gå. Notera att ordet "skriv" och "säg" börjar med samma bokstav, men "säg" går snabbare att skriva.

Nå, det är hennes uttalande till Ekot som är det som tydligast talar om att hon inte fattat ett jota: jag tror inte på envägskommunikation. Det kan inte bli tydligare. Sedan när var bloggar envägskommunikation? Hela grunden till dessa system (liksom väldigt många på nätet) är att det ger möjligheten till en direkt kommunikation mellan parter som inte ens skulle kunna komma i kontakt normalt sett.

Initiativbetänkandet antogs med 33 röster mot 1 vid omröstningen i utskottet, och ska tas upp i Europaparlamentet den 22 september. Det är väl bara att hoppas att dessa 33 som röstade för, insåg att det skulle vara det bekvämaste sättet att helt enkelt bli av med frågan. För om 33 av 34 i utskottet för kultur och utbildning så bör de ägna sig mindre åt utskottsarbete och mer åt att gå på utbildningar.

Kanske intressanta bloggar om: EU, FRA, övervakning, integritet, Marianne Mikko, blogg.